man har sina val.
ibland orkar man bara inte med.
att komma hem från en fruktansvärt lång dag och verkligen längtar efter rösten.
rösten som inte längtade lika mycket. det krossar hela mig.
en mening kan göra så himla stor skilnad, fruktansvärt stor skilnad.
jag är helt svag i hela kroppen, vill att någon ska ta mig hårt.
jag är inte redo. men är det gjort?

jag vill inte vara svag :/ vill bara göma mig.