jag förstår, men jag vill inte göra det.
jag tänker helatiden. jag fölorar kanske inte dig, men jag förlorar dig.
en säger det och en annan säger så. vad ska jag tro. jag är så fruktansvärt förvirrad.
är det bara för stunden, eller är det föralltid? jag vill bara ha dig.
medans du har en massa annat att vara orolig över så sitter jag här och har panik över att jag inte kan göra något. du sa, ring mig inte och hör inte av dig överhuvudtaget...det kanske hjälper. kanske, har jag en chans?
jag förstår inte vad jag gjort för fel,

jag ska inte pressa dig, vill inte göra det heler, du behöver antagligen tänka :/
du sa till mig att du vill att det ska vara bra mellan oss och att jag ska tänka positivt.
men ju fler dagar det går desto mer känns det som att vi glider ifrån varandra.
idag sa du, ärligttallat så är det skönt att inte ha någon nu, iallafall för tillfället. varför är det skönt?
jag måste få höra det, samtidigt som jag inte vill höra.

jag kan inte tänka att det bara är slut nu, jag ger aldrig upp.