stoppstopp
ångest och åter ångest..
varför ska jag känan såhär? borde jag inte vara lycklig? känns som att allt verkligen går fel nu. Jag åker imån och är borta en vecka, jag tänker vara borta längre, för jag orkar inte mer nu. Jag åker till norge och jobbar. När jag kommer hem i december hoppas jag på att livet känns bättre och att jag ser en framtid i det jag har.
Jag har ingen aning om vad som händer, men för tillfället sitter jag och lysnar på westlife och det är ett dåligt tecken. Ett väldigt dåligt tecken. Jag gråter men vill inte..
Jag är fruktansvärt rädd! rädd för att inte komma dit. Men det är kanske bara att ta en dag i taget. Uppskatta familj och vänner tillbörja med och framförallt uppskatta mig själv. Det är fruktansvärt svårt när man är så sårad inombord.
Men en sak är säker, jag ska inte ge upp, även om det känns hårt för tillfället. Det finns så mycket mer att leva för.

vi dansa
stilla, orörliga
känslan fick bestäma
närheten, kontakten av varandras kroppar
andetagen och tillslut tårarna

Funderingar:
En dotters förhållande med sin far är en förebild i alla hennes förhållanden med män. Är det bara billig psykologi eller ligger det något i de? Innebär ett bristförhållande med sin far ett liv av bristfälliga förhållanden? Hur stor roll spelar egentligen fäder som fördöme?
Jag vet inte riktigt. Jag och min far går inte riktigt ihopa, vi bråkar och jag säger dumma saker till honom. En del menar jag men orftast säger jag dom bara för tillfället för att jag är arg. Vi umgås knappt och det är kanske där det brister? Vi har ungefärliga intressen, men ändå brister det. Varför? Jag älskar honom, men det är något.
I mitt senaste förhållande var det bråk, bråk om allt. Men jag sa aldrig dom duma orden, för nånstans sa det stopp. Det är samma här, eller var samma, vi har/hade ungefär samma intressen, men ändå brast det. Jag älskar honom, men ändå brast de. Varför?
Ska kanske börja jobba på min relation till min far, för det ligger kanske något i de. Att mitt förhållande till min far smittar av sig till mitt förhållande. Jag vill vara lycklig med min familj, vill inte bråka och det ska jag börja kämpa för. Förhoppningsvis lyckas jag få ett förhållande med så lite bråk som möjligt. Ett förhållande som jag kan bygga vidare på..

Sovgott