Sitter här med min lunch och funderar på gångna tider. De sorglösa dagarna när våra scheman var lika öppna som våra hjärtan. De daganra när man bara levde, gick i skolan, var kär och bara tog det som det kom. Jag var så öppen på den tiden. Innan bagaget, framtidsplaner och kärleken började tynga ner mig.
Jag undrar om den där äventyrskänslan lever inom mig ännu, om den finns kvar inerst inne. Och om den finns där så vill jag plocka fram den nu! Jag älskade den tiden förr, då jag hade en massa ideer i huvudet. Folk sa och säger än idag att jag har så mycket påhitt. Men själv tycker jag att jag har tappat det på vägen någonstans. Har min tid som singelflicka fått mitt inre att segla iväg?
Nä, jag ska ordna detta! Jag ska släppa ner ankaret och få tillbaka mig själv. Eller jag ska iallafall lätta lite på de :)

Jag älskar att överraska och det ska jag göra imån.
Nu väntar duschen och sen ska det ringas jobb.

Puss