Guten morgen!
Idag har jag fått sova ut, vilket känns super skönt. Det blir dock ingen promenad eller jogging nu innan jobbet, kanske sen ikväll när jag kommit hem. Brukar vara skönt att släppa på lite tankar då.
Pratade med min bästa vän igår och det är jobbigt när man inte räcker riktigt till, när man själv inte kan finna orden. När manhelt enkelt inte kan hjälpa till till hundra procent. Det är kanske som du sa; varför ska man bli kär? Samtidigt som det är kärleken jag saknar mest i mitt liv för tillfället.

Hur bibehåller man känslan av att vara värdefull när man inte kan bevisa det?
När det enda man har kvar efter ett misslyckat förhållande är öppna sår och dåligt självförtroende, så undrar man: vad är det egentligen värt?
Jag älskar livet, lyckan och att få känna sig älskad av någon. Men vågar man verkligen gå in i det igen efter att ha tappat självförtroendet och allt annat som tappas på vägen? Jag är rädd samtidigt som jag vill. Först och främst kanske man ska hitta sig själv och förstå att man faktist är värdefull, alla är värdefulla på olika sätt.

Nu väntar jobbet, tråkigt men sant. Hörs ikväll :)
Puss